efterlyses motivation till allt.

Ugh. Jag vill verkligen undvika såna här inlägg.>.< Jag är en optimist när det kommer till tankar och framtid. Men nu kändes det som att jag måste få det oroliga ur mig. Det osäkra skitet som, jag faktiskt pantar på när jag försöker se på möjligheter och val nuförtiden.

" -I regret nothing"
-"YOLO"
and
-"go for it"
är lite typiska fraser enligt mig. Jag gillar att sätta glädje till andra, närstående som främlingar.
Men jag själv då? vad får jag tillbaka?
"-kämpa mer"
"-jobba mer och satsa mer"
men vart är glädjen i dem orden?
Hur kan jag jobba vidare om jag bara bli kommenderad att jobba vidare utan att få bra feedback från det jag har gjort tidigare?
inte tillräckligt kämpat?
. . . 
som jag trodde.
Mööp. Jag känner ofta att jag kämpar och gör mitt bästa, men kommer egentligen ingen vart på arbetet. Jag står fortfarande och stampar på samma ställe där jag började.

Studierna far åt skogen. Far dem åt skogen, far min motivation åt skogen. Så detså.

Detsamma gäller all "work in progress" konst arbeten jag har liggandes överallt. Förut började jag på dem med inspiration och tänkte att denna skall jag ha klar och utveckla vidare så jag blir bättre och får färdigheter till konstskolan i Jakobstad.
Men slutförde jag dem?
den motivation försvann också.

I don't understaaand ;_; asdftkjhgf.

förra året hade jag sååån framåtsträvande flamma inuti mig, så hoho. Det var precis allt som jag ville ha klart och vara med om som var en självklarthet att det skulle hända. Konventen ordnade jag i ett hujj. Inga men där. Jag skulle dit, oavsätt motstånd.
På inträdesproven hade jag full energi och tog testen på de mest positiva och  "ha roligt" sätten än alla andra. När jag blev intervjuad var jag inte alls nervös och brydde strunt i av vad lärnarna tyckte om mig och mina åsikter om konst.
Jag slapp in dit. Med bra poäng och allt. Det var inte direkt förväntat.

När jag skulle börja skolan här i Karis var jag så nyfiken och glad på att börja i en helt ny miljö. Lämna kimitoön och helt enkelt nästan ta ett fräsch andetag till ett nytt liv som jag ville leva. Pepp och skratt. Inte rädd för att folk skall slänga konstiga blickar. Tycker de att jag är konstig. Då är jag det, men om jag skall vara ärlig, så är ingen normal här i världen eller lik en annan, just accept it.
lev livet nu och fortsätt i Nangijala. Typ

Nu känns det som om den framåtsträvande flamman har försvunnit. Saker bli uppskjutet, mycket är olkart och massor med olika val har jag. Men stressar det mig?
Nejdå, det kan ni vara lugna över.
Det är mer så att jag är förvirrad. Som om jag inte vill förlora denna framåtsträvande flamma och fortsätta vara en optimist som jag känner för att vara.

Oh well. Den skall nog komma tillbaka. Bara jag får denna skola undan så skall det ske ändringar ingen inom mig. För jag skall inte dra mig tillbaka till att vara inåtvänd och ge upp. Like no way. Trivdes jag med mig själv som framåtsträvande optimist. Då är jag det.
Det enda är att jag har tappat bort den. Men jag sall nog hitta de motivationerna pånytt.

have a nice day. Flumm inlägg. Inte ofta de dyker upp.


Kommentarer
Postat av: Hanna

städa i almahemmet ;) jeij grattis vart? :D

2012-05-03 @ 21:10:15
Postat av: Hanna

ooh najs! :D ja sökte oxå dit men tydligen fick ja int jobb då :( sku gärna ha jobba där..

2012-05-04 @ 14:37:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0