Anchikun

Did you see the frightened ones?
Did you hear the falling bombs?
Did you ever wonder why we had to run for shelter when the
promise of a brave new world unfurled beneath a clear blue sky?

Did you see the frightened ones?
Did you hear the falling bombs?
The flames are all gone, but the pain lingers on.

Goodbye, blue sky
Goodbye, blue sky.
Goodbye.
Goodbye.
Goodbye.

---

Jag läste en Hetalia Fanfiction som baserade på bombattackerna mot London under andra världskriget. The German Blitz. Den var väldigt fin och rörande. Men samtidigt hemsk och traumatisk. Berättelsen utgick från sången Goodbye Blue sky av Pink Floyd. Jag lyssnade på den låten medan jag läste texten.
Inte nog med det, jag letade upp musikvideon av sången och den var ju inte så trevlig den heller. En propaganda animation av nazisternas bombning i London. Och där den där vita duvan som exploderar o förvandlas till en missilörn. Jag saknar ord.
Först såg jag videon igenom en gång och höll mig sedan på avstånd från den en stund av igenting. Sedan återvände jag till videon och sedan lade jag den på repeat.
Jag gillar den nu.
Den är väldigt kreativ, enkel och kort. Men att de kan beröra ens känslor så bra..man var ju nära o få traumor första gången.

Och när man hör den där ungen säga "Look mommy, there's an airplane up in the sky" så får man en magvridning när man vet vad som kommer att hända tillnäst.
      

Så vad vill jag säga med detta inlägg.. Visa respekt för vår, världens och allas historia. Tänk på andra och gör världen till en bättre plats. För man känner ånger efter att ha ställt till med något som är sårande för andra.Ta vara på all underbar tid i världen medan freden pågår. Man vet aldrig vad som händer nästa dag. En överraskning kan ske när som helst.