Auf Wiedersehen, Sweetheart
This is real serious hetalia...
http://www.fanfiction.net/s/6565449/1/Auf_Wiedersehen_Sweetheart
En av de underbaraste fanfictions ja någonsin har läst! tack för att jag fick säga ut det, för så känns det bara inom mig. Dock så är berättelsen pågående, och jag hoppas innerligt att den fortsätter!. Den är jävlit sorlig, twistad, historisk, fantastiskt, härlig och orättvis. Det händer så mycket, och karaktärerna är som en del av landet. Inte på det sättet som jag tidigare har läst fanfiction om, utan som om personerna är en del av vardagen, inte som länder, utan en del av folket.
Den påminde faktiskt lite om Der erste stern doujinshin jag hade läst för några månader sen. Speciellt bandet mellan Ludwig och Feliciano som reflekterades med Chibitalia och Holy Roman Empire.
Handlingen utspelar sig under WWII när Italienarna kämpade för ett fritt Italien från tyskarnas makt. Felicinao(N.Italien), tillsammans med sin familj och bekanta(bl.a Antonio(Spanien), Grandpa Rome(Romarriket) och Lovino(S.Italien)) är med i en grupp som heter Resistenza som kämpar mot tyskarna och sammarbetar med de Allierade, bl.a Amerikanerna. En dag stöter Feliciano ihop med Ludwig(tyskland) som är en krigspilot. De börjar lära känna varandra mer och blir för var dag mer goda vänner. Allting flyter på med mysiga kvällar, åsikts delande om pågående kriget samt tankar om fred. Feliciano och Ludwig är som puzzelbitar för varandra, de lyckas erkänna sina känslor.
Men vad händer när Feliciano får reda på att han hjälpt till att befria Italienarna från tyskarnas våld genom att planera för amerikanerna ett överraskings bombattack mot tyska flygbasen där Ludwig befinner sig. Han har två val; varna Ludwig för attacken och förråda sitt hemland eller rädda sitt hemland och se Ludwig, hans älskade, möta sitt öde.
Mer än så händer i historien. Bland annat Alfred.F.Jones(Amerika) har en stor roll i berättelsen, där en annan fanfiction "We Will Meet Again"har en sidodel.
Denna Fanfiction sträckläste jag ut igår. Sket fullständigt i mitt skolarbete, och höllde mig vaken till klockan 4 på morgonen...och det var värt!
Världskrigseran har alltid facshinerat mig. Alla dessa mentala tankar. Alla känslor. Alla som offrar sig ut i krig, deras älskande som väntar på att de skall återvända. Dagar som utspelar sig i rädsla. Rädsla att inse att de kanske inte kommer till det "lovande platsen" efter kriget.
Berättelsen hade endå sina ljusa sidor. Man kunde skratta åt Felicianos simpla tankar, Jones optimism och skämt, Antonios uppmuntrande råd samt de fina omgivningen som beskrivs.
Det känns som om man hade en klump i magen när läste om de mysiga kvällarna. Man visste inte vad som kom tillnäst, nästa dag är allt förstört.
Plus så började jag älska Feliciano mer. Jag måste erkänna att han är den mest underbaraste karaktän jag någonsin har stött på. Så enkel, så glad. Han tar åt sig världen med ett skratt. Enligt mig är han en av de modigaste som vågar stå ensam och emot den grymma krigsvärld och ropa "I surrender". Seriöst, skulle alla se världen som han gör skulle jorde ha världsfred på nolltid.
Alfred tyckte jag också om i berättelsen. Han var väldigt stöttande och enkel sinnad. Lite svårt att förklara men han var stark, absolut, men jag tyckte om hur han kände medlidande med Ludwig som han hade tagit som krigsfånge. Allt med fotografierna som han kände igen sig med. När Jones män hånade Ludwig för hans fotografi på italien så kunde Alfred förstå så bra och reagera lungt och sinnad. För han har ju Arthur, han befann sig också i samma situation.
Dessutom älskar jag konversationen som Ludwig och Alfred hade när Ludwig hälpte Alfred från SS Polisernas våld. Jag läste det med tårar i ögonen samtidigit som jag skrattade åt Alfreds svar om allt han gillar och älskar.
Som sagt. Rekommenderar starkt denna Fanfiction. Och ni som har homofobi får väl hoppa över de romantiska delarna. För lite dittan och dattan förekommer ibland. Men det är inte så mycket. ;3
Damn efter all skolarbeten skall jag ta itu med "We will meet again" USUK fanfictionen som har en delberättesle i denna. o_o
http://www.fanfiction.net/s/6565449/1/Auf_Wiedersehen_Sweetheart
En av de underbaraste fanfictions ja någonsin har läst! tack för att jag fick säga ut det, för så känns det bara inom mig. Dock så är berättelsen pågående, och jag hoppas innerligt att den fortsätter!. Den är jävlit sorlig, twistad, historisk, fantastiskt, härlig och orättvis. Det händer så mycket, och karaktärerna är som en del av landet. Inte på det sättet som jag tidigare har läst fanfiction om, utan som om personerna är en del av vardagen, inte som länder, utan en del av folket.
Den påminde faktiskt lite om Der erste stern doujinshin jag hade läst för några månader sen. Speciellt bandet mellan Ludwig och Feliciano som reflekterades med Chibitalia och Holy Roman Empire.
Handlingen utspelar sig under WWII när Italienarna kämpade för ett fritt Italien från tyskarnas makt. Felicinao(N.Italien), tillsammans med sin familj och bekanta(bl.a Antonio(Spanien), Grandpa Rome(Romarriket) och Lovino(S.Italien)) är med i en grupp som heter Resistenza som kämpar mot tyskarna och sammarbetar med de Allierade, bl.a Amerikanerna. En dag stöter Feliciano ihop med Ludwig(tyskland) som är en krigspilot. De börjar lära känna varandra mer och blir för var dag mer goda vänner. Allting flyter på med mysiga kvällar, åsikts delande om pågående kriget samt tankar om fred. Feliciano och Ludwig är som puzzelbitar för varandra, de lyckas erkänna sina känslor.
Men vad händer när Feliciano får reda på att han hjälpt till att befria Italienarna från tyskarnas våld genom att planera för amerikanerna ett överraskings bombattack mot tyska flygbasen där Ludwig befinner sig. Han har två val; varna Ludwig för attacken och förråda sitt hemland eller rädda sitt hemland och se Ludwig, hans älskade, möta sitt öde.
Mer än så händer i historien. Bland annat Alfred.F.Jones(Amerika) har en stor roll i berättelsen, där en annan fanfiction "We Will Meet Again"har en sidodel.
Denna Fanfiction sträckläste jag ut igår. Sket fullständigt i mitt skolarbete, och höllde mig vaken till klockan 4 på morgonen...och det var värt!
Världskrigseran har alltid facshinerat mig. Alla dessa mentala tankar. Alla känslor. Alla som offrar sig ut i krig, deras älskande som väntar på att de skall återvända. Dagar som utspelar sig i rädsla. Rädsla att inse att de kanske inte kommer till det "lovande platsen" efter kriget.
Berättelsen hade endå sina ljusa sidor. Man kunde skratta åt Felicianos simpla tankar, Jones optimism och skämt, Antonios uppmuntrande råd samt de fina omgivningen som beskrivs.
Det känns som om man hade en klump i magen när läste om de mysiga kvällarna. Man visste inte vad som kom tillnäst, nästa dag är allt förstört.
Plus så började jag älska Feliciano mer. Jag måste erkänna att han är den mest underbaraste karaktän jag någonsin har stött på. Så enkel, så glad. Han tar åt sig världen med ett skratt. Enligt mig är han en av de modigaste som vågar stå ensam och emot den grymma krigsvärld och ropa "I surrender". Seriöst, skulle alla se världen som han gör skulle jorde ha världsfred på nolltid.
Alfred tyckte jag också om i berättelsen. Han var väldigt stöttande och enkel sinnad. Lite svårt att förklara men han var stark, absolut, men jag tyckte om hur han kände medlidande med Ludwig som han hade tagit som krigsfånge. Allt med fotografierna som han kände igen sig med. När Jones män hånade Ludwig för hans fotografi på italien så kunde Alfred förstå så bra och reagera lungt och sinnad. För han har ju Arthur, han befann sig också i samma situation.
Dessutom älskar jag konversationen som Ludwig och Alfred hade när Ludwig hälpte Alfred från SS Polisernas våld. Jag läste det med tårar i ögonen samtidigit som jag skrattade åt Alfreds svar om allt han gillar och älskar.
Som sagt. Rekommenderar starkt denna Fanfiction. Och ni som har homofobi får väl hoppa över de romantiska delarna. För lite dittan och dattan förekommer ibland. Men det är inte så mycket. ;3
Damn efter all skolarbeten skall jag ta itu med "We will meet again" USUK fanfictionen som har en delberättesle i denna. o_o
Kommentarer
Trackback
